risentire

De Wiktionary

Italian[modifega]

Verb

risentire
→ Verb de la 3^ coniugazzion - regolar - transitiv e intransitiv - ausiliari: avere

  1. risentì (NOL) /resentì (NOL)

Sillabazzion

ri | sen | tì | re

Parnonzia

IPA: /risenˈtire/

Etimologia / Derivazzion

la gh'è nò l'etimologia; se te voeulet, tàcheghela


Riferiment

  • Ambrogio Maria Antonini (1996). Vocabolario Italiano Milanese. Libreria Milanese, pag. 362. ISBN 88-7955-083-7